The mean tumble [sve]

Hejsan!

Idag på eftermiddag körde jag hem från en kompis hus, packade mina saker och gick till bussen.. nästan..
Hunden var såklart inte på gården och jag måste börja söka henne före jag kunde dra mig till stan.
Efter en missad buss och en hel del samtal, fick jag veta att hon varit vid bussstationens café. Den jäveln.

Jag tog en buss och kom på plats (Taivaskallio, Käpylä) två timmar efter den originella planen, öppnade paden och började få tag av den avslappnande "utomhus-boulderingkänslan".
Mitt första försök på klassikern från 60-talet, "valaskala" (6b+), slutade med ett hårt fall från hela jävla sex meter (+/-), på min kära hårda crashpad.
Vanligtvis vore detta inget problem, men nu kom det så oväntat att inte även mina "spotters" kunde ta i mig, så jag landade på rumpan, dämpade slaget med nedre ryggen (shit..)
och slog till slut huvudet i paden, så nacken knakade. Dagens klättrande var över med detta och min koncentration gick mest ut på att hållas vaken och
inte panikera med 99% adrenalin i mitt blodomlopp. Bra kändes det tyvärr inte; "ilmat pihalle", som man säger..

Då vi började gå mot tågstationen, kände jag troligen mera smärta i min rygg än vad jag nånsin tidigare hade gjort. Jag fortsatt ända till centrum, gick till kampen och
väntade på min buss i ca. 40 minuter. 40 smärtsamma minuter. I bussen fick jag hålla i för att hålla ryggen stilla, dock hjälpte min vän Jimmy mig hålla mig koncentrerad på annat.
Då jag kom hem ville jag bara äta och sova --> borgå sjukhus, moms orders. Jag fick göra alla möjliga roliga prov, bli röntgenfotad,
donera lite blod för test vars svar jag ändå inte behöver och sist och slutligen: sitta i rullstol. usch.

Läkaren satt mig i rullstolen fast jag försökte berätta att jag kan gå normalt, som jag har gjort hela de fem timmarna före jag hamnade in i sjukhuset.
Så där satt jag, i rullstol, och försökte hitta på hur man kan ta av bromsen på den jävla maskinen. "Wheelie" går riktigt bra med borgå sjukhus rullstolar..
Slutligen kom läkaren och berättade att jag inte hade brutit något, men "pehmytkudos" mellan mina ryggkotor och typ alla andra ben i kroppen, hade tagit rejält stryk.

"Ihme miten hyvässä kunnossa tuollaisesta voi selvitä, sehän kävelee" -random läkare <3

Efter detta sade de att jag fick fritt gå hem. Jag tog mig upp ur rullstolen framför en familj som trodde jag var invalid, gick bort och sade "and he walks". (det måste man ju..)
The boss way out always feels good. Några förvånade blickar gav också personalen, då de en stund sedan såg mig bli skuffad fram i en rullstol..

Nu sitter jag hemma, tänker på hur länge det tar tills jag igen kan klättra (projekt 7b lead i Salmisaari..) och känner mig som e idiot för att inte gå upp en jävla 6b+ som flash.

maunoooh